Det var inte bättre förr

Det påstås alltid att årets klubbor går längre än fjolårets. Vi förstår ju att den kritiske konsumenten tar påståendet med en nypa salt när det gäller enskilda modeller även om tillverkaren kan hänvisa till tester som understödjer påståendet. Hur långt en klubba går beror ju på vad man jämför med, vem som slår och hur klubban i fråga är konfigurerad vad gäller skaft, loft och viktpositionering.

Men att dagens klubbor går längre och rakare än gårdagens råder faktiskt inga tvivel om. Särskilt tydligt blir det när vi på Golfstore jämför gammal teknologi med modern över en längre period. Vilket vi bestämde oss för att göra. Vi testade en 20 år gammal Cobra-driver, Ti Oversize, och jämförde den med en helt ny modell, F9 Speedback. Det var kanske inte en test som skulle klara en vetenskaplig opponering men kanske inte så hemskt långt därifrån.

Vi gjorde också en jämförelse mellan gamla järnklubbor. Cobras F9 Speedback testades mot två äldre ytterligheter: Dels en smidd Mizuno MP-30 (muscleback) från 2001 och en spelförbättrande klubba som Nike CPR från 2003. Skillnaderna var i samtliga fall överraskande stor. Att det skulle skilja i både längd och precision var förväntat, men skillnaden var faktiskt större än vi trott. Det har trots allt hänt en hel del de senaste tio åren.

Det märktes redan på uppvärmningen. Den nya modellen av driver gav en carry på 240 meter och bollen rullade ut till 263. När vi bytte till den 22 år gamla modellen landade första slaget i en skogsdunge till höger om rangen. Den andra bollen blev en kraftig hook. Tredje bollen gick rakt, cirka 200 meter carry. Efter sju, åtta bollar började vi få fason på slagen men mer än 220 meter carry nådde vi aldrig.

För att göra testet mer allmängiltigt lät vi en helt vanlig spelare med handicap 18 testa klubborna. När vi gjorde testet tog vi bort de sämsta slagen – missarna. Det handlar om slag som inte ska belastas klubborna utan som kan hänföras till en stel rygg och en dålig sving med de nya och gamla klubborna. När Cobra Ti Oversize kom för 20 år sedan betraktades den som en lättspelad klubba.

”När Ti Oversize kom var den revolutionerande med sina förlåtande egenskaper. Den var bra – om man träffade i sweetspot. Men i dag är huvudena större och det bidrar självklart till att dagens klubbor blir mer förlåtande.”

En lustig detalj var att svinghastigheten med båda klubborna var i stort sett identisk och det trots att huvudet på den gamla Cobra-drivern är mycket mindre och borde kunna svingas snabbare. Det kan bero på de lättare materialen som idag används och utvecklingen att förbättra aerodynamiken i klubborna.

”Otroligt egentligen att den här stora klubban kan röra sig i samma hastighet som den lilla”, säger Nikhil Dhawan på Cobra. ”Med tanke på vikt och storlek i den gamla så borde den färdas snabbare genom luften än klubban med större huvud, men på grund av all teknologi med lätt skaft och klubbhuvud kan vi få samma hastighet."

Däremot får man inte ut alls lika mycket längd från den gamla klubban. Bollhastigheten är 4 mph lägre – inte så mycket – men eftersom utgångsvinkeln bara är 4,3 i snitt så blir inte utgångsvinkeln optimal. Vilket dels beror på klubbans låga loft men också på att träffytans konstruktion och huvudets tyngdpunkt skiljer sig åt.

”Ju lägre tyngdpunkten är i drivern, och mer mot bakdelen av sulan, desto högre startar bollen. Högre utgångsvinkel påverkar längden även om bollhastigheten är densamma eftersom bollen är mer tid i luften”, förklarar Nikhil.

Dagens ”face” är också mycket hetare än gårdagens. Träffytan är tunnare och flexar mer, så kallad trampolineffekt. Dessutom är klubbhuvudena idag mycket större vilket gör det möjligt att distribuera ut vikt för att behålla längd vid sämre träffar. Framförallt var den gamla klubban inte alls förlåtande vid sämre träffar. Spridningen blev betydligt större i sidled och det krävs en betydligt mer skärpt sving (och fler slag) för att få till åtminstone tre anständigt raka träffar att använda som underlag i Trackman. En riktigt bra träff med den 20 år gamla drivern nådde ändå inte fram till det sämsta slaget med Speedback-drivern.

Järnklubborna uppvisade en liknande tendens. Ingen hade förväntat sig att Mizunos MP-30 skulle hävda sig i längd med den nya modellen. MP-30 gjordes för det första inte för att gå långt utan för att vara konsistent i längd. Dessutom är det en klubba som ger spelaren möjlighet att forma slag, det vill säga styra vilken skruv bollen ska ha. Den modellen hade också, som sig bör, stålskaft. Klubban var ganska jämn i längd men bollen reagerade också tydligt på variationer i hur bladet levererades till bollen. Minsta avvikelse i träffen gav utslag. Träffade man inte mitt i sweetspot blev slagen märkbart försämrade.

En modern spelförbättrande klubba reducerar resultatet av just sådana oregelbundenheter.

”MP-30 har en lägre MOI än en mer förlåtande klubba. Träffar du lite höger eller vänster så öppnar och stänger sig klubban mer. Högre MOI ger mer stabilitet.”

Nike CPR-klubborna var ett tydligt exempel på detta. De var väldigt konsistenta i riktning och längd men var faktiskt den klubba som, trots grafitskaftet, gick kortast. Spinntalet var väldigt lågt liksom bollhastigheten. Flera slag med Cobras nya järnmodell var totalt lika långa som carryn med den 20 år gamla drivern. Och det kan man ju kalla utveckling!

Välkommen in i butiken så berättar vi mer om de nya teknologier som kommer att ta ditt spel till nya höjder.